När du lämnar mig
fylls jag av en tomhet
som är nästan obeskrivlig
Känslan av att aldrig
få höra ditt skratt igen
är stark och biter sig fast
Jag intalar mig själv
att det inte är för evigt
men tystnaden gör mig svag
Medan du är borta kommer jag
att minnas dina små armar om min hals
dina blöta pussar på min mun
när jag vaknar öppnar jag dörren
och du står utanför
Då inser jag att tomheten inte är för evigt!

Jag är mamma, föralltid!