Tårarna bränner i mina ögon
letar sig ner för mina kinder
och lämnar spår som aldrig läker
i samma sekund som de når min haka
är de kalla som is
Jag vet inte varför,
men de fortsätter att strömma nerför kinderna
som om ett jättehav av brännhett vatten fanns inom mig
Vill hålla tillbaka min förtvivlan men har inte styrkan
Släpper loss och låter tårarna flöda fritt
lägger huvudet mot min kudde
tömmer mitt inre på alla tankar
glider långsamt in i mörkrets lugna famn
som vaggar mig till söms
och tillåter mig att glömma